Ja nu när Fred är en vecka gammal (piiip!) så tänkte jag ge mig på en förlossningsberättelse medan jag har den färskt i minnet. Here we go.
Torsdagkväll den 14 februari kände jag mig rätt uttråkad, kände att tiden gick så sakta och jag ville inget annat än att förlossningen skulle sätta igång. Lade mig i sängen och såg lite TV på play innan jag somnade runt midnatt. Klockan tre på natten vaknade jag och gick på toa. Magen var rätt så hård och jag tänkte när jag såg mig i spegeln att
så här såg ju magen ut när vattnet hade gått med Melker. Förmodligen hade vattnet gått då utan att jag märkt det. Gick på toa igen och märkte att slemproppen hade gått. Magen ville liksom inte slappna av men jag lade mig i sängen igen för att försöka sova. När Melker föddes (även han på beräknad dag) satte det ju igång på natten på ett liknande sätt, så jag tänkte hela tiden att jag nog bara inbillade mig att det satt igång eftersom det ju nu var beräknad dag.
Halv fyra kände jag att det nog ändå var förlossningen som var igång så jag väckte Anders och sa att vi nog borde ringa till förlossningen i Sunderbyn. När jag sa att jag inte ville vara hemma med den smärta som började komma sa hon att vi kunde komma upp. Vi väckte Melker som var lugn och glad över att få åka till mormor och morfar mitt i natten, klädde på oss och gick till bilen. Först ringde jag till mamma och pappa och sa att vi skulle komma med Melker, men sedan kände jag att det gjorde så jäkla ont och att vi inte skulle hinna dit, så pappa fick möta oss på OK i Öjebyn för att spara lite tid.
Hela bilfärden hade jag sedan värkar var 2-3 minut som jag bara försökte andas igenom. Jag tänkte att vi nog skulle borda ringa ambulans för att möta oss och Anders som gasade lite mer än lovligt tänkte samma sak, men vi sa inget till varandra. Vi kom fram ca 04.45 och jag som inte kunde gå vid det laget fick åka rullstol de tre metrarna fram till akutmottagningen och sedan lägga mig på en brits liggandes på sidan och skjutsas upp till förlossningen.
Väl däruppe hamnade vi i samma förlossningssal (6:an tror jag den hette) som med Melker och fick en jättehärlig och rätt hardcore barnmorska som hette Mirjam Bailey. De satte på en CTG och kollade att jag var öppen 4 cm. 4 cm, va tänkte jag, då kan det ju vara jättelänge kvar, tänkte jag då! Andades järnet i lustgasen när jag såg att siffrorna på skärmen ökade, den tog udden av värkarna så att det kändes hanterbart. Hörde ibland hur hon bad mig om vissa saker men kände mig så borta av lustgasen att jag inte kunde svara vilket just då var en härlig känsla. Låg hela tiden på sidan och hips vips var jag öppen 10 cm.
Hon bad mig dra upp benen mot magen istället för att ligga med raka ben, men tyckte det var obehagligt och gjorde ont. Spydde när barnet passerade ngt visst ställe och det var samma med Melker.
Anders stod vid mitt huvud tills Mirjam bad honom att sätta sig då han var helt vit i ansiktet och det såg ut som han skulle svimma vilken sekund som helst. Jag kollade på honom och han var verkligen lika vit som hans t-shirt! Han gillar liksom inte blod min karl och när han såg henne ta fram saxen eftersom hon först hade tänkt klippa mig, så blev det lite för mkt för honom. Hon klippte dock aldrig vilket jag är tacksam över.
Klockan 05.39 kom krystvärkarna, hon placerade min fot på hennes axel och sa det är bara att sparka mig, jag är inte gjord av choklad:). Jag tog i för kung och fosterland, kände att jag tryckte på rätt sätt efter hennes instruktioner och klockan 5.42 är han född!
Han hade rätt mycket vitt fosterfett på kroppen när de lade honom hos mig och det var jag själv som klippte navelsträngen. Moderkakan kom ut efter lite kämpande och sedan fick jag bedövning innan hon sydde några stygn. Eftersom jag med Melker blev sövd för att ta ut moderkakan och då inte fick vara med från början på samma sätt, kändes det skönt att gå igenom en sån här förlossning också då allt gick så mycket bättre. Fick vårt fika direkt inne på förlossningen och efter en dusch och ombyte gick vi över till BB där vi fick en delad sal med ett par från Sävast som fått en pojke torsdagkväll. Amningen fick vi till rätt snabbt och de satte även igång eftervärkar som var allt annat än sköna så jag fick värktabletter mot dem. Tur att kroppen gör vad den ska i alla fall. De gjorde hörseltest samt att en barnläkare kollade igenom honom och gav honom ett ok!
Fredagkväll åkte Anders hem vid 19 så då satte jag mig vid TVn och såg På spåret och Skavlan innan vi gick och lade oss. Sov lite knackigt den natten i och med att jag ammade lite då och då plus att den andra lillkillen i rummet sov oroligt. Nio på lördagsmorgon kom Anders tillbaka så då gick vi till frukosten och efter de vägt honom och konstaterat att han inte gått ner för mycket så fick vi åka hem till storebror med vårt andra lilla mirakel.
Av de som gissat på när han skulle födas samt storleken så kan jag konstatera att Maria (hans fadder) var närmast på storleken då hon prickade längden och endast missade vikten på 15 gram! Hon gissade dock fel på några dagar. Linda och en annan Maria gissade dock rätt på dagen!
+av+0424_0001.jpg)
+av+0428_0001.jpg)
+av+0425_0001.jpg)
