Tacksam var ordet

Har just snusat på och gosat med lilla Klara som är en dag gammal...sötare får man ju leta efter. Melker verkade tycka att hon var riktigt intressant, ville gärna titta på henne.

Tidigare idag blev det en liten jogging, nej, lunkarrunda för mig, för tungt var det. Sen kom fina Minna på besök innan jag och Melker drog in till stan för att hälsa på mina föräldrar.

I deras hus brann det som sagt igår kväll, fast i lägenheten ovanpå deras, där vi tidigare bott. Vi kan bara konstatera att det hade kunnat gå riktigt illa. Om mina föräldrar inte varit hemma så hade hela kåken garanterat brunnit ner och om de väntat 2-3 minuter till på att ringa brandkåren så hade hela huset blivit övertänt. Usch, jag ryser bara jag tänker på det. Gick in och tittade på förödelsen och det var ingen vacker syn och fy så man luktade efteråt. Som mamma sa, vad tusan ska man ta med sig ut ur huset i en sådan situation...?!

Man bör vara mer tacksam för vad man har...