Sakta men säkert

 Jag är ingen snabb inredare. Motiverad men lite trött gör att det tar sin lilla tid. Ikväll fick däremot tavellister tagit plats vid Melkers säng, allt för att inspirera till mer läsning. Plockade fram en låda med en massa gamla böcker från min barndom som sonen gillade, han ville läsa varenda en redan ikväll. Riktig nostalgi för mig att bläddra i Pojken med trumman, Min stora sagobok och ABC-resan. Den sistnämnda blev kvällens godnattsaga.

En bok som jag egentligen vill kasta bort, men ändå behåller bara-för-att, är Vem spökar Alfons Åberg? Usch och fy, jag gillar den verkligen inte. På riktigt. Kanske är den som gjorde mig så nedrans mörkrädd när jag var liten.

Melker säger hela tiden nu att han är rädd. Så fort det blivit mörkt ute följer han efter mig som en svans just på grund av detta. Ska verkligen jobba för att det ska gå över. Det finns inga spöken Melker:).