Jag är nöjd med mitt liv. Får man säga så? Ja det får man. Jag är nöjd med mitt liv.
Pratade med en vän till mig för ett tag sedan om detta med jobb, familj, vart man bor och så vidare och vi konstaterade att vi tänkt i samma banor.
En gammal barndomskompis började också prata med mig om detta för något år sedan på krogen. Han fick mig förstå att han nu ansåg sig vara över oss andra (mig), att han nu hade blivit något bra och var nöjd över detta. Han sa att han minsann hade trott att det skulle bli något av mig och var lite förvånad över att jag bodde hemma i Piteå och att jag jobbade på simhallen. Det var som att han tog förgivet att jag inte trivdes med detta och det lät på honom som om man måste bo i en storstad för att vara lyckad.
Han pratade hela tiden som om det verkligen inte var någon lyckad sits jag hamnat i. När jag frågade vart allt detta kom ifrån så sa han att han trott att vi alla sett ner på honom tidigare, men att han nu hade spottat upp sig och blivit en bra kille. Jaja, bra och bra, hans inställning är ju allt utom charmig om du frågar mig. Att försöka trycka ner mig blev alltså en del i hans sätt att klättra uppåt.
Nedtryckt blev jag dock inte eftersom jag är nöjd med mitt liv. Nöjd över att bo i en by utanför Piteå med massor av familj och släkt nära oss. Nöjd över att jag har ett jobb som jag trivs med, både med arbetskamrater och arbetsuppgifter. Otroligt nöjd att jag har en sån fantastisk familj.
Hoppas han blir lika nöjd en vacker dag i vilken stad det än må vara.
Vad skönt att du fick ner det! Du skrev precis som jag tänkte när vi pratade och jag kunde inte ha skrivit det bättre själv! Jag är också nöjd med mitt liv! (ok jag kunde ha varit lite smalare men hä orn sä) / Anna
SvaraRaderaVisst är det underbart att gilla sitt liv? Vi har det bra. Kram Jennie
SvaraRaderaVad som är lycka är väl högst personligt!
SvaraRaderaLycka sitter varken i materiella ting eller bostadsort utan i själen.
Vissa kan resa jorden runt i jakten på lyckan utan att finna den medan andra hittar den bara runt hörnet.
Undrar vem som sa detta?
Hm, oavsett så känns det som en väldigt sorglig kommentar och en olycklig handling.
Kramar!
Ibland kan det vara lättare att förstå känslan av att bli nedtryckt om man själv hamnar i en sån situation. Och kanske också förstå skillnaden av att bli det av en som inte står en så nära mot av en som står en väldigt nära...egna erfarenheter lär en mycket om sig själv.
SvaraRaderaTa hand om varandra och respektera era olikheter!