Om någon såg mig och Melker för en timma sedan måste de ha undrat vad vi är för ena knaspellar. Vi har sovit hos mamma och pappa i stan i två nätter eftersom jag börjat kl sex på morgonen och förskolan inte har öppet innan det. Kära mor och far har då skjutsa (och hämtat) honom. Vi har därför inte varit hemma och skottat bort all snö.
Infarten är stor, mycket och tung snö har kommit vilket betyder att vi inte ens gjorde ett försök att köra in bilen eftersom jag vet att den då skulle fastna. Maken kommer hem om någon timme så då överlåter vi skottningen till honom och traktorn. Bilen parkerade jag således hos grannen.
Jag, Melker, min träningsväska, hans dagisväska, hans overall (hade han ju behövt ha på sig men det glömde jag bort), en present samt tre fulla och tunga matkassar plumsade alltså i snön från grannens bro, över gården och fram till bron. Bron var full i snö men jag lyckades pressa upp dörren och hiva in maten, gick tillbaka och hämtade lillen som hamnat på efterkälken och puh, sen var vi inne. Typiskt mig att alltid bara gå en gång, hur tungt än det är. Nåväl, in kom vi och sen klädde jag snabbt som ögat om till pyjamasbyxor som jag vägrar kliva ur förrän morgondagen (eventuellt övermorgon). Najs va?!När jag kommer in genom dörren från jobbet är det samma visa varje gång. Snabbt packa upp kläder, ev. mat, göra upp eld, plocka, fixa för att sedan kunna landa i soffan med Melker. Virvelvinden minsann.
Nu håller jag på att koka potatis och min favorit - palsternacka som ska bli ett gott mos till den laxsida som ligger i ugnen på saltbädd. Smaskens!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar