Min farfar var skomakare och gjorde kängskor i Lillpite i en verkstad på gården. Mina första kängskor var inte så stora.
Farmor och farfar på bröllopsdagen. 
Skomakarfarfar igen.
Skomakarfarfar igen. Farfar fiskar i fjällen.
Farmor...
Farmor...
Fina mormor och morfar. Morfar som svarade "hej då" när man ringde dit. Drack alltid kaffet ur fatet. Mormor med sina bullar. Somrar i Lillpite. Vad härligt att se bilderna. Och visst är det lite du i sista bilden på mormor. Fast dock en mer upphottad mormor :)
SvaraRaderaVarför känner jag en tår bränna bakom ögonlocket?
SvaraRaderaSå fint med äldre människor, dom har sån värdighet att jag blir rörd.
Vad fin han var din farfar, tror aldrig jag träffade han.
Snart finns inte generationen "tanter och farbröder" längre och det är så mycket härligt som försvinner med dom. Handarbeten, kokkaffe, piteåmål när det är som bäst, matlagning utan tanke på omega 3 eller antioxidanter, lagda hår och "kaffedopp"- listan kan göras lång. Jag håller hårt i mormor än så länge. Hemska tanke- kanske därför det tåras...
Kram på dig!
Ja visst är det underbart med gamla människor, håll hårt i den du har kvar, jag lever på fina minnen! Kram
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaMin farfars far Johan Öberg i Öjebyn var också skomakare och tillverkade näbbskor (kängskor). Kul att se foton med skomakare "in action". Vet du vad en skomakare kunde få för ett par skor vid någon tidpunkt under 1900-talets första del? Mvh Christer Öberg