torsdag 14 oktober 2010

Inte utan min nalle...

När jag var liten fick jag en nalle. En stor fin, vit och mjuk nalle med rosett runt halsen som jag döpte till Roffe. Jag vet, namnvalet var och förblir lite märkligt men so be it, Roffe är hans namn.

Melker har aldrig gillat gosedjur, tills för några veckor sedan när han helt plötsligt började gilla en nalle som bor hos hans mormor och morfar. När han sedan skulle somna i tisdags kom jag på att min gamla Roffe låg nerbäddad i en låda i klädkammaren. Melker tog till sig Roffe direkt, kramade och gosade med honom och somnade en stund senare tätt intill honom. Sedan dess är de oskiljaktliga. Roffe och Melker är nu kompisar.

När jag själv var "liten" älskade jag gosedjur i alla storlekar och former. Hade hela sängen full och matade djuren med okokt spagetti. Varje jul till jag var säkert 12 år stod gosedjur högst upp på listan.
Eftersom snön yr omkring utanför huset och vi alla är mer eller mindre förkylda blir det en innedag tills det är dags för mig att bege mig till jobbet. Djupvattenträning kl 19.30 i Munksund, välkomna dit!

2 kommentarer:

  1. Gulle!!

    Jaa du, namnval på gosedjur... Min nalle hette Blenda... Vad får barn sina infall ifrån kan man undra?! ;)

    Kram Titti

    SvaraRadera
  2. Åh så söta! Jag hade också en massa massa gosedjur!

    Svar: Tusen tusen tack! :D

    SvaraRadera